I dag har jag djupa funderingar..

Jag undrar om ni ser glaset som halvfullt eller halvtomt?

Jag försöker se ljust på tillvaron men just detta exempel är jag lite tveksam om..

Nu ser ju alla att "nån" fyller på glaset i detta fall så givetvis måste glaset vara halvfullt, eller hur?

~~~~

Min lilla dotter, 15 år, har lämnat hemmet för att gå gymnasieskola på annan ort. Hon packade med sig precis varenda pinal hon äger - det verkade som hon aldrig skulle komma hem nåt mer. Fast hon kommer i morgon, jippi!

Maken är borta på jobb så gossebarnet och jag är ensamma hemma!

Hur ska vi se på det då?

Ska vi njuta av "friden" i veckan eller ska vi sakna dem tills vi får ont i magen?

Jag har bestämt mig för en kombination av båda delarna, givetvis sakna dem, men även njuta av det enkla lugna liv man kan ha när man inte har en obstinat tonåring hemma dygnet runt, ingen snarkande make, inget bråk om tv-dosan eller datorn..

~~~~

Jag vet ju att de kommer hem i morgon, båda två - det ska bli så härligt få vara tillsammans alla igen!!

;-)

Nika